Martin Lorentzson songwriter/artist

SAMMANDRAG:
Sångare, låtskrivare och artist. Född i Göteborg men uppvuxen i Älmhult. Tidigare medlem av och sångare i alt-countrybandet Deeptone (Let Them Be Wrong, 1997, Bruised, 2001). Släpper 2008 sitt första soloalbum, Mellan Molnen. Plattan genererar många fina recensioner i tidningar och press, liksom live-framträdande på TV4 och rotation på ett antal svenska radiostationer. I maj 2010 ger han ut sin andra skiva i eget namn, denna gång med Amir Aly  (Alexander Rybak, Jill Johnson, m.fl) som producent. Och även denna gången blir det en del fin uppmärksamhet i såväl tidningar, TV och radio.

Martin har en ostoppbar passion för musik och satsar stenhårt på att ständigt förfina sitt låtskrivande, sin röst och sitt artisteri. Sedan tiden med Deeptone har han gjort 100-tals spelningar runtom i Sverige och har haft möjligheten att samarbeta och spela med några av Sveriges främsta musiker.

Han stora influenser är soul och country, två genrer som förenar omedelbara melodier med hudnära texter om vardagens mirakel och besvikelser. Tillsammans med Martins absoluta  småstadsgehör och sinne för det svenska språket, skapar Martin en innerlig hybrid av pop, country och soul som lika gärna dröjer sig kvar för evigt som frammanar storstilad underhållning för stunden.

OM POPVILLE OCH VÄGEN DIT

 Ibland kan man förledas att tro att det krävs skandaler och korkat beteende för att folk ska bli intresserade av artister. När det vi egentligen längtar efter – och behöver – är en personlig röst med något verkligt att berätta.

Ett exempel på det senare är Martin Lorentzsons andra fullängdare, Popville. Ett genomarbetat album som inte försöker skrika högst för att få uppmärksamhet, utan bjuder in dig till att lyssna.

Martin beskriver sig som familjefar, make och artist och han varken vill eller kan sätta något före det andra. Musiken har dock alltid funnits som en grund i hans liv.

De flesta artister inleder sitt musicerande med att försöka undvika att ”spela fel”. Sedan lär de sig härma. De får snart höra att de låter ”proffsigt”. Därefter inleder vissa den verkliga resan: letandet efter sitt sanna uttryck. En plats där en artist vågar vara sig själv och samtidigt kan få en lyssnare att njuta av resultatet. Där målet är att förena ett personligt uttryck med ett gediget hantverk.

Att Martin befinner sig på den nivån är ingen slump. Han har sjungit, spelat och skrivit låtar i olika band av vilka det mest uppmärksam-made var Deeptone, som släppte två fint bemötta album. Han hade återgått till sitt civila jobb som copywriter då han under en seriös livskris insåg att han måste göra egen musik för att känna sig hel som människa. Detta var ett behov som han under hela sitt vuxna liv hade trängt undan. Skälen var flera. Hans egna förväntningar på sig själv. Föräldrarnas omtänksamma önskan om att han skulle skaffa en ”ordentlig grund att stå på” (fritt översatt: inte något så osäkert som musik). Med det egna familjebildandet följde dessutom ett ansvar för de egna barnens trygghet.

Hans civila karriär kom att handla om kommunikation, skrivande och reklam, med musiken som komplement, fritidssyssla eller professionell hobby. Periodvis nära en fullständig artistkarriär, men aldrig fullt ut. Denna gång hade han inget annat val än att lyssna på sina signaler. Han sa upp sig från sitt fasta jobb för att göra en egen platta.

Resultatet blev albumet Mellan Molnen. En lovordad solodebut, producerad av Truls Ström och med handplockade musiker. Albumet gjordes i ett kreativitetsrus som också alstrade optimism.

”Jag hade stundtals en naiv tro om att världen låg för mina fötter och så var det ju inte. Nu vet jag att en skiva är ett första litet steg på vägen. Att det tar tid att få fäste. Men det ser jag snarare som en morot i dag”.

Å andra sidan har debuten långtifrån spelat ut sin roll. Mellan Molnen kommer sannolikt att successivt upptäckas av nya lyssnare som lockas av ett tidlöst musikaliskt uttryck.

”Det känns som om jag lyckades förverkliga den vision jag hade om en platta som var varm och organisk, med texter som höll och melodier som det låg mycket arbete bakom”.

Ovanstående skulle också kunna vara en beskrivning av uppföljaren Popville. Men om solodebuten delvis bearbetade krisen ur olika vinklar, så är Popville ljusare och gladare. Konvolutets lekfulla och livsbejakande ton representerar innehållet. Det innebär inte att resan är mindre på riktigt, bara att en vandring tillåts bli en promenad, ett smattrande skyfall blir ett fräscht duggregn. Med betydligt mer sol mellan molnen.

Förra gången hade han varit noga med att det skulle låta organiskt och homogent. Denna gång fick låtarna styra.

”Jag valde de i mitt tycke bästa låtarna, oavsett om de genremässigt hamnade i pop, rock, singer-songwriter eller soul. Eller – som så ofta när det gäller mig – en blandning”.

Allt hålls samman av Martins röst och produktionen, som är signerad Amir Aly. Den sistnämnde är lika hemma i soul som schlager och pop och som alla producenter värda namnet lägger han ner samma energi, lust och hjärta i allt.

”Jag var mycket nöjd med Truls arbete på Mellan Molnen. Men ibland vill man testa något nytt, finna en annan startpunkt”.

Text och musik kompletterar och förstärker varandra. Man kan välja att ha albumet som en skön bakgrund med Martins röst som fast punkt. Man kan njuta av de läckra arrangemangen och fingertopps-känsliga musikerna, som lyfter fram särarten i varje sång. Eller göra det som ger mest: sitta med CD:ns booklet i handen och fördjupa sig i sångerna som om de vore små filmscener eller noveller.

Ge Mig Mitt Glas inleder med sitt luftiga sound och sin intima samtalston. Enkla, tydliga penseldrag målar upp en melankolisk bild av en man som gör ”gör det mesta rätt”, men ändå förblivit utan livskamrat. Det handlar inte om Martin själv, men när han sjunger gör den det.

På Popville finns överlag tänkvärda reflektioner kring varför vi egentligen är satta på denna jord. Ont Ska Med Gott Fördrivas beskriver Martins reaktion på att Obama blev vald till president i USA och den mänskliga omtanke och tro på människans godhet som han representerar.

Men här finns även också den sorts relationssånger och ”idélåtar” som är vanliga i countryvärlden och som ofta behövs för att få ett album att andas. Den självironiska bagatellen ”Tummen Mitt i Handen” beskriver Martins egna praktiska tillkortakommanden (han är enligt egen utsago inte den som bör snickra ihop en veranda).

Det Här Ska Vi Nog Klara, en hudnära duett med Carolina Söderman, handlar om att hitta tillbaka till varandra i ett förhållande som utsatts för påfrestningar. Här finns också några funderingar kring typisk grabbighet: oviljan att bli vuxen och oförmågan att kommunicera sina känslor, positiva eller negativa, med sin partner. Allmängiltiga ämnen som beskrivs med otvungen precision.

I ett land där många svenskspråkiga rockartister fokuserar så mycket på orden att musiken riskerar att bli monoton, har Martin Lorentzsons musik dessutom ett naturligt sväng. Till och med när han kompar sig själv med en akustisk gitarr finns underliggande grooves som leder framåt. Precis som hos vita soulmän som Van Morrison eller Peter LeMarc, två artister som Martin ibland anses besläktad med.

När han själv lyssnar på musik är det två huvudspår i det amerikanska arvet han kommer tillbaka till: klassisk soul och country. Två mustiga musikstilar som i sina bästa stunder inte ligger så långt ifrån varandra som många tror (lyssna bara på samlingarna Country Got Soul). Där många nöjer sig med att försöka återskapa det som uppstått i Memphis, Nashville eller Detroit, sker något speciellt i mötet med det svenska språket. Plötsligt tillförs en dimension via den blandning av vardagsbestyr och drömmar på vänt som präglar just Sverige.

 Även om man sjunger på sitt eget modersmål kan det vara en inlärningsprocess att hitta just ”sitt” språk.

”Jag har funderat oerhört mycket över den här typen av frågor.
Vad känns naturligt att sjunga om? Vad ligger rätt i munnen? När går man över gränsen till det pretentiösa? Vem är Martin i allt det här? Om man inte ger sig så märker man snart att svenska språket är otroligt rikt och att det genom att skriva på svenska finns en möjlighet att beröra på allvar”.

Det gör Martin Lorentzson. Nu hoppas vi på många chanser att uppleva honom på en scen. Men det är ingen brådska - de här låtarna är byggda för att hålla. Popville är inte ”tre singelförsök plus utfyllnad” utan tio spår i det klassiska albumformatet, som tillsammans bildar en helhet.

Lyssna själv.